Rätt eller fel………
Det är svÃ¥rt att blogga, svÃ¥rt att vara tillräckligt intressant för läsarna hela tiden. Ibland fullkomligt sprutar idéerna om bra inlägg och ibland sÃ¥ är det total idétorka. SÃ¥ känner i alla fall jag det som har en Livsstilsblogg som handlar om mig, mitt liv, mina tankar osv. Jag vet inte hur ni andra som bloggar känner och kanske är det lättare om man bloggar om sitt yrke som tex inredare, mode, skönhet…… Här hos mig sÃ¥ gÃ¥r yrke och privatliv ihop. Att skriva om hästarna och gÃ¥rden är enkelt, det skulle jag kunna göra dagarna i ända, men det skulle nog bli lite trÃ¥kigt och enformigt inbillar jag mig. Det är mÃ¥ngfalden i en livsstilsblogg som fÃ¥ngar läsarens intresse! Har jag rätt eller fel där?!
Jag vet att mina läsare är allt från hästtokiga tjejer till kvinnor och män högt upp i åldrana som gillar livet på landet, men inte bara vill läsa om mina hästar, hundar och katter. Många vill läsa om vad som händer personen Susanne privat och det är här det svåra kommer in!!! Att lyckas vara personlig utan att bli för privat och framförallt tillräckligt intressant så att ni läsare stannar kvar här hos mig! En blogg utan läsare är ingen blogg, då kan man lika gärna föra en privat dagbok. Djungeln av bloggar är enorm och jag blir alltid lika fascinerad över hur alla dessa mode & träningsbloggar med halvnakna unga tjejer får läsare. Det ligger kanske i tiden, vad vet jag här ute på landet i min lila röda stuga med vita knutar 
Jag personligen saknar intressanta bloggar skrivna av män och kvinnor i min egen ålder, 40+ med andra ord! Starka personligheter som ger inspiration och delar med sig av livets prövningar. Livet är inte en ständig dans på rosor. Livet är fullt med prövningar av alla dess slag som vi måste klara av vare sig vi vill det eller ej! Att livet snabbt kan ändra sig är jag ett levande bevis för. Att från en dag till en annan förvandlas från en frisk stark person, odödlig i mina egna tankar till en person som vissa dagar tror att allt är kört, för det är så det har känts ibland. Nu är det bättre för jag har börjat acceptera att jag just nu inte klarar av lika mycket som förr. Jag har helt enkelt fått anpassa mig till vad kroppen länge har försökt tala om för mig. Att acceptera har varit det svåraste och jag är fortfarande inte helt bekväm känner jag!
 
                                       Simon & Rós in action………..
Â
Jag är en känslomänniska som i mÃ¥ngt och mycket styrs av hur jag mÃ¥r och det kan skifta bra mÃ¥nga gÃ¥nger per dag. Ibland sÃ¥ hinner jag själv inte ens med i alla svängningar! Ena sekunden är livet pÃ¥ topp för att i nästa sekund vara totalt i botten. Men även alla dessa svängningar har jag börjat lära mig att leva med! Är sÃ¥ illa tvungen för det är svÃ¥rt att springa ifrÃ¥n sig själv, även om jag försökt mÃ¥nga gÃ¥nger kan jag lova Försök springa ifÃ¥n din egen skugga sÃ¥ fÃ¥r du se hur svÃ¥rt det är….. Den är alltid med dig!!! Jag hörde ett bra citat häromdagen ” Lär dig älska dig själv sÃ¥ finner du en livslÃ¥ng kärlek” Ligger mycket i det som jag grunnat pÃ¥ och hÃ¥ller med om! Sluta kämpa emot dig själv och dina känslor, acceptera dig själv som du är istället sÃ¥ blir livet sÃ¥ mycket enklare och roligare!
Hoppsan, nu skenade tankarna iväg igen från ämnet, men det är så jag är! Skriver det som fingrarna vill. Jag har rannsakat mig själv många gånger angående mitt bloggande och kommit fram till att jag dels skriver för att få ur mig tankar som ligger och gror, som en slags dagbok, dels så skriver jag för att försöka ge andra människor kraft och styrka att våga förverkliga sina drömmar. Jag vill även dela med mig av det underbara livet tillsammans med dessa fantastiska Islandshästar, hundar och katter. Att ge Livet på landet ett ansikte utanför storstans glamour och glitter. Allt kretsar inte runt Stureplan, det finns ett annat slags liv också, ett liv nära djur och natur som för mig är total livskvalité!!
Â
// Susanne
Dela
