Man brukar säga att det var bättre förr…

Men när man tittar på dessa gamla kort som jag hittat av mig själv, så vet jag inte riktigt om jag håller med. Herre gud, så man såg ut!

Julen 1974 hemma i Svartbäcken. Jag hÃ¥ller pÃ¥ att klä julgranen. Hade tydligen redan dÃ¥ en förkärlek till “snygga” lÃ¥ngkalsonger. Dom ser nästan likadana ut fortfarande

Här är jag 9 år gammal och fortfarande liten och söt. Det är julen 1975. Vi är hos mormor och morfar här i Rättvik.

Söt sommarflicka.

Sen kom förvandlingen….. 1982, Susanne 15 Ã¥r gammal!!

Hur kunde dom kalla mig för Dockan??

Vad ska man säga??!!

 

Den röda anoraken!

Jag har fÃ¥tt mÃ¥nga roliga historier berättade för mig av mina föräldrar, historier om mig själv! En av dom är om den röda anoraken……

Att hänga med i modet, och alltid ha det senaste var lika viktigt då, som det är nu för ungdomar. Det skulle vara Puss & Kram jeans, kläder från Gul & Blå osv. Mina föräldrar var mycket tålmodiga och förstående, och försökte alltid att hjälpa till med klädinköp! 

Höstkläder skulle köpas och jag skulle till varje pris ha en röd anorak! Jag tjatade och tjatade, och till slut gav mamma med sig sÃ¥ att jag fick min kära anorak! Jag kommer ihÃ¥g hur stolt jag var pÃ¥ mÃ¥ndagen när jag gick till skolan………

Tiden gick, kanske tre, fyra mÃ¥nader skulle jag tro och den röda anoraken var glömd. Nu skulle det vara blÃ¥a dunjackor…. Mina föräldrar sa självklart att du fick faktiskt en ny jacka för inte sÃ¥ länge sedan, sÃ¥ hur kan du behöva en ny redan??!!

Jag svarade:

 ” Man kan väl inte ha samma jacka hela livet heller!!”         

// Susanne