……..Hur jag mÃ¥r!

Säg inget, frÃ¥ga inte hur jag mÃ¥r för idag kan jag inte svara. Jag är totalt slut och känslomässigt tömt pÃ¥ allt vad känslor, intryck och reaktioner heter. Hela kroppen skakar och världen snurrar bara runt, runt! Saker som legat undangömda lÃ¥ngt in i själen har plockats fram pÃ¥ ett brutalt sätt och jag har ingen aning om hur jag ska hantera hela situationen förutom att försöka fortsätta vara stark…….

Men just nu känner jag mig allt annat än stark, jag har ingen ork kvar till det. Luften gick liksom ur totalt tidigare idag. Jag trodde att jag var väl förberedd, men det var bara en illusion insÃ¥g jag snabbt. Verkligheten är allt bra tuff och hÃ¥rd ibland……….. Och inte helt rättvis!!!

// Susanne

Men solen skiner i alla fall…….

Hur ofta pratar vi egentligen väder i detta land?! Eller säger “Vi ska inte klaga, det finns dom som har det värre” Visst stämmer det, för det finns alltid en massa människor som har det mycket sämre än vad man själv har det! Men varför är det sÃ¥ farligt att “fÃ¥” säga “Fy fan vad kallt och hemskt det är idag, utan att behöva tillägga att solen skiner. Varenda kotte ser väl att solen skiner och att det är bedÃ¥rande vackert ute. Men trots det sÃ¥ kvarstÃ¥r faktum att det är just svinkallt och hemskt ute…. Du kanske gillar det och jag hatar det!!!

Vi fastnar i dessa klyschor om väder Ã¥ vind, om att vi har det sÃ¥ bra här i Sverige, att klaga om bagateller är ett Ilandsproblem, tänk pÃ¥ barnen i Afrika osv….. Visst, vi har en himla tur som är födda och fÃ¥r leva i ett demokratiskt land som Sverige. Inga krig, ingen svält, yttrandefrihet mm mm. Men jag vill ha min rätt till att fÃ¥ klaga och tycka synd om mig själv ifred ibland utan att behöva tänka pÃ¥ alla andra som har det sämre än vad jag har det! Jag vet att jag har det mer än bra, trots det sÃ¥ kommer  tvivlet in i tankarna. Det är tufft att hÃ¥lla gnistan uppe dag efter dag när man hela tiden mÃ¥ste ha allt ansvar själv………. Jag är säkert sÃ¥ här mutttig för att jag haft nÃ¥gra jobbiga dagar med mycket värk. Hatar det jädra diskbrocket som ställer till det hela tiden + nacken, händerna och fötterna. I söndags sÃ¥ kunde jag inte ens smörja in händerna med hudcreme, sÃ¥ ont gjorde det i skinnet. Jag vet inte hur mÃ¥nga gÃ¥nger jag ställt mig frÃ¥gan om hur det kunde bli sÃ¥ här??!!??!!  NÃ¥got bra svar har jag inte mer än att jag vill kunna göra allt det jag alltid kunnat göra men som är omöjligt vissa dagar nu….. Jag älskar mitt hem, min gÃ¥rd, mitt jobb, alla mina djur! Utan allt detta sÃ¥ skulle livet vara tomt. DÃ¥ skulle det kännas minst lika fattigt som för alla dom som svälter pÃ¥ riktigt!!!

Nu känner jag att tankarna svävat iväg ihop med tangenterna. Det var inte alls det här jag tänk skriva och nu har jag redan glömt bort vad det var….. Välkommen in i min förvirrade värld!!!

Men som sagt, vackert är det ute i kylan……..

// Susanne

                    Sitter här……..

God dag! Sitter här med kaffekoppen i handen och funderar lite pÃ¥ allt och inget. Klokare vet jag inte om jag blir, men ibland sÃ¥ mÃ¥ste jag stanna upp för att hinna reflektera över saker och ting. Livet känns faktiskt väldigt bra just nu. Det finns bara ett stort moln pÃ¥ himlen som skymmer solen, som jag hoppas ska försvinna i en snar framtid. Kan av olika själ inte gÃ¥ in pÃ¥ vad det är just nu. Ã…terkommer och berättar sÃ¥ snart jag kan sÃ¥ ha tÃ¥lamod, för tÃ¥lamod är precis vad jag ocksÃ¥ mÃ¥ste ha i frÃ¥gan! Jag hoppas pÃ¥ ett “Happy end!” Lugn och ro är vad jag önskar i mitt liv för tillfället. Det har varit alldeles för mycket action under de sista Ã¥ren och jag är mättad nu. Ett harmoniskt liv med mina djur, familj och vänner är det enda jag behöver. Inga krossade hjärtan och förhoppningar. Att leva pÃ¥ hoppet är en tunn diet, kanske en bra bantningskur, vem vet!!!

               Min tillflyktsort, Citadel Azur resort, ett paradis för återhämtning!

 

Men just nu är jag nöjd med livet som det är. Jag kämpar pÃ¥ här pÃ¥ gÃ¥rden med allt vad det innebär. Jag tar mig stunder och bara är. IgÃ¥r kväll fixade jag en spakväll med lÃ¥ngbad i badtunnan, lite kroppsskrubb, ansiktsmask, doftljus och ljuv musik. Det hela avslutades med en stund pÃ¥ spikmattan…… Mindfulness kallar min sjukgymnast det för! Han säger att jag mÃ¥ste finna en balans mellan bÃ¥de fysisk och psykisk ansträngning kontra Ã¥terhämtning. Det är i viloläge kroppen reparerar sig själv. Visst lÃ¥ter det bra!! Men verkligheten är inte alltid sÃ¥ att den tillÃ¥ter all den vila som säkert behövs. Jag har fÃ¥tt omvärdera mycket och inse/acceptera att just nu, med betoning pÃ¥ just nu sÃ¥ vill inte min kropp det min hjärna vill. SÃ¥nt är livet och jag har efter mycket tÃ¥rar lärt mig att gilla läget. Att acceptera har gjort mig lugn och konstigt nog sÃ¥ känner jag mig mer tillfreds och harmonisk än vad jag gjort pÃ¥ länge. Underligt hur man reagerar!!!! Men mitt i all kaos har jag funnit frid……..

 

// Susanne

Hoppet är det sista som överger oss och tur är väl det för utan att hoppas skulle livet bli svÃ¥rt. Livet är tillräckligt tufft nog ändÃ¥ emellanÃ¥t med hÃ¥rda prövningar, svek, sorg, som gör oss ledsna och besvikna. Det finns fullt med prövningar som vi mÃ¥ste uthärda, som vi hamnat i utan att vi gjort oss skyldiga till situationen. Livet är bara sÃ¥ och dÃ¥ är hoppet det som gör att vi orkar ta oss vidare……..

Hoppet är det sista som försvinner!

// Susanne

Min lilla bubbla…

Snart har mina två veckor gått och verkligheten knackar på dörren igen. Jag måste säga att det är med blandade känslor jag tänker på hemresa och allt jobb hemma. Självklart längtar jag hem till Joakim, Lina, alla vänner, mina älskade hundar, katterna och hästarna. En del av mig vill hem medans den andra delen vill stanna kvar lite till. Att jag behövde det här avbrottet känner jag tydligt och jag behöver mer och längre tid i värme och sol. Hur det ska gå till vet jag inte och jag är glad över art kunna trycka på pausknappen en eller två veckor någon gång emellanåt. Jag måste passa på nu när det är ridskoleuppehåll, sen så blir det svårare! Det är helt enkelt en investering i mig själv för att orka och klara av det ibland tuffa jobbet hemma på gården.

Att åka iväg själv är nog bland det bästa jag gjort. Har inte känt mig ensam en enda sekund och det kan jag till stor del tacka alla underbara människor här på Citadell för. Dom frågar fortfarande hur Pila mår. Hon har blivit en kändis här på hotellet och alla vill se kort på henne, är det inte underbart så säg

Det jag har mest Ã¥gren över med hemresa och allt är att den hemska värken i kroppen och tröttheten kommer att komma tillbaks direkt. Jag har knappt ont alls här i värmen och det är en befrielse som är värd alla pengar bara det som resan kostat, och med det sÃ¥ försvinner även tröttheten. Jag vaknar tidigt varenda morgon helt av mig själv, och sover som en stock. Till skillnad mot hemma där jag kan ligga vaken halva nätterna ibland för att sedan knappt komma ur sängen….. Det är mÃ¥nga lekmän hemma som sagt att minst tvÃ¥ mÃ¥nader i sträck skulle jag behöva i värmen och vila för att överhuvudtagen ha chansen att komma igen och mÃ¥ bra. Det är tyvärr en total omöjlighet som mitt liv ser ut just nu och jag är som sagt glad över varje möjlighet till en a tvÃ¥ veckors avbrott frÃ¥n släp och slit, kyla och elände som jag lyckas fÃ¥. Vad framtiden har att erbjuda stÃ¥r skrivet i stjärnorna…..

// Susanne

…… Hälften vunnet.

Idag blÃ¥ser det lite mindre än igÃ¥r sÃ¥ jag passar pÃ¥ att ta mig en liten promenad längs stranden. Vattnet är verkligen turkost och alla häftiga korallstenar bildar en vacker kontrast mot det vilda havet. MÃ¥r lite bättre i förkylningen idag, säkert allt hokus pokusthe med citron i som dom proppar i mig nästan dygnet om. Tänk att det finns sÃ¥ omtänksamma människor. Dom gör verkligen sÃ¥ mycket mer än att “bara” sköta sitt jobb. Det är bÃ¥de själ och hjärta inblandat. Jag blir rörd flera gÃ¥nger varje dag…….

Lite tomt är det efter att Eva och Karin Ã¥kt hem. Vi hade det verkligen trevligt tillsammans. Men pÃ¥ ett annat sätt sÃ¥ är det skönt att vara själv ocksÃ¥. Säkert nyttigt med att vara ensam med sina tankar och funderingar som är mÃ¥nga som vanligt. Jag är verkligen som i en liten bubbla här. Helt skyddad frÃ¥n allt och det känns mer än bra. Hela hotellet lyser av omtanke och vänlighet. Ett perfekt ställe att kunna rymma till ibland när saker och ting känns jobbiga och blir lite för mycket…… Kanske ska ha mitt rum här som min sommarstuga att rymma till, fast vintertid istället….. Stanna här ett par mÃ¥nader varje vinter och skriva en bok, vad sägs om det!?

Nu ska jag vandra tillbaks till min solstol och dricka mer the, sen är det lunchtime!

// Susanne

               Gillar verkligen landskapet här!

               Tänk att vattnet format alla stenar……..

               Ser ni färgen pÃ¥ havet… SÃ¥ vackert!

FotspÃ¥r……

Alla lämnar vi fotspår efter oss. Jag har precis lämnat mina i sanden på en strand någonstans i Egypten. Dom fotspåren kommer snart att spolas bort av tidvattnet, och då vet ingen om att jag varit här. Jag vet, för minnet av stunden på stranden kommer för alltid att finnas kvar.

Människor lämnar ocksÃ¥ olika slags fotspÃ¥r kvar i ditt liv. Somliga glömmer du aldrig medans vissa spolas bort snabbt likt mina fotspÃ¥r i sanden här……

// Susanne

               My footprints…….

               ……. Ã… mitt hjärta!

En annorlunda dag…….

Äntligen ligger jag nerbäddad i sängen efter en minst sagt påfrestande dag. Jag kan tyvärr inte gå in på vad eller varför dagen varit jobbig, men jag kan säga att jag är helt tömd både på tankar och känslor!

Som tur är sÃ¥ kom Maud, kära grannen och vännen upp hit idag frÃ¥n Stockholm sÃ¥ vi har ägnat kvällen till att ventilara allt som hänt och jag vet helt ärligt inte hur jag skulle orka hantera allt själv………. Jag kan tyvärr inte säga mer i dagsläget!!!

// Susanne

VÃ¥ga…….

God morgon! Hur lätt är det inte att skjuta upp saker och ting, jo väldigt enkelt och framförallt lite jobbiga beslut och saker. Men tyvärr sÃ¥ kommer sällan rätt tillfälle. Det behöver inte vara bara jobbiga beslut, det kan även vara förändringar i vÃ¥ra liv, nÃ¥got nytt och spännande som vi egentligen väldigt gärna vill, men inte riktigt vÃ¥gar. Vi vet vad vi har, men aldrig vad vi fÃ¥r och det nya, spännande okända ter sig skrämmande för de flesta av oss samtidigt som det bÃ¥de lockar och fascinerar oss. Det gäller bara att vÃ¥ga ta det där sista stora svÃ¥ra steget ut mot det okända, vÃ¥ga lämna tryggheten för en stund……

Tryggheten vi känner är inte alltid av godo. Det är ibland endast nÃ¥got invant, och det är i den vanan och miljön vi känner trygghet bara för att just det är ett invant mönster. Men hur mÃ¥r du där du är?? Bra?? DÃ¥ligt??? Är svaret Bra, dÃ¥, är det bra, men om svaret är DÃ¥ligt sÃ¥ ta tag i ditt mod att vÃ¥ga förändra. Det är just Du som är viktig, inte alla andra och deras tyckande och tänkande. Och hur tufft det än verkar sÃ¥ löser sig allt pÃ¥ nÃ¥got sätt till slut. Det enda som krävs är Modet att vÃ¥ga………..

Så våga!!!

// Susanne

Naturen är fantastisk…..

Visst är väl naturen fantastisk! Nu kommer tiden dÃ¥ allt fryser och gÃ¥r i ide som björnarna. Inga blommor eller blad, allt ser dött och djupfryst ut och kommer att förbli sÃ¥ ända tills i vÃ¥r dÃ¥ naturen pÃ¥ nÃ¥got förunderligt sätt alltid lyckas vakna till liv och spricka ut i skir grönska. Jag vet inte vad ni tycker men jag är alltid lika fascinerad varje vÃ¥r av att naturen har den starka överlevnadsinstinkten att ständigt komma igen…..

Märkligt hur allt fungerar!!!

// Susanne

               En frusen staketstolpe………

               Frost, Frost, Frost

               I vÃ¥r kommer allt att blomma igen………

               Ett naturligt konstverk!

               Ser ut som stora snöflingor!