Duktiga Heidrós……..

Idag i kylan gjorde Heidrós debut att pÃ¥ egen hand utan handledning av Freysting ridas. Lite osäkert och skakigt var det i början, men hon var riktigt duktig. Över förväntan tycker jag nog att gick. Hon har bra vilja och är bÃ¥de lyhörd och sÃ¥ där lagom känslig som jag gillar. Alla reaktioner är sunda utan nÃ¥gon slags fräckhet…….. Utan att säga för mycket sÃ¥ ser det ut som om tölten finns där väldigt nära trots den starka traven. Framtiden med Heidrós är riktigt spännande!

 

Med stora steg travar hon vidare genom livet…….

// Susanne

                                        Gammal är äldst………

                         Harekur, fortfarande helt kolsvart!

 

Idag är det en kylslagen men vacker dag. Nästan tjugo minus visade termometern imorse och det är fortfarande kallt! Gamle Harekur däremot som uppnÃ¥tt den ärofulla Ã¥ldern av 31 Ã¥r är fortfarande bÃ¥de lekfull och ung i sinnet. Jag lovar att synen av Harekur och Fidlari i full lek värmer en frusen själ pÃ¥ sekunden. Jag försökte fÃ¥nga lekfullheten pÃ¥ bild, men Harekur stoppade leken sÃ¥ fort jag närmade mig och satte fart igen när jag gick bort en bit….

Sötnosen

 

// Susanne

// Susanne

                                             Burr……….

                         En frostig Bärserkur!

Som sagt, Burr vad kallt om näsan det var att rida idag, och om tÃ¥rna, och fingrarna! Känslan var inte sÃ¥ konstig märkte vi väl inne i brasvärmen igen. 13,8 minus, lägg därtill fartvind dÃ¥ nyper det lite om bÃ¥de näsa och kinder. I och för sig sÃ¥ är en 14 minus “ingenting” mot hur det kan vara den här tiden pÃ¥ Ã¥ret. Förra Ã¥ret lÃ¥g tempen pÃ¥ dryga tjugo minus till….. DÃ¥ pratar vi frozen nose! Usch Ã¥ fy & Ve Ã¥ fasa, inget önskvärt tillstÃ¥nd!!!

                         Wille ser rätt så nöjd ut!

 

För mig är det här fullt tillräckligt för att frysa halvt ihjäl trots ett skyddande lager med underhudsfett. Stackars alla benrangel vad dom måste frysa.

 

                         Fifill lille!

 

Igår eftermiddag så började Simon att bete sig underligt ute i hagen. Misstänkt kolikkänning så det var bara att ut å vandra, men inte bajsade han inte. Lite lyfte han på svansen och små små ljud kom från magen. Så fort vi stannade så började han att skrapa med framhovarna i snön och hugga sig själv i sidan. Det såg även ut som om han var kissnödig utan att han kissade. Men Simon är lite kinkig och gillar inte att kissa ute så att det stänker. Inne i spånet i boxen, där kissar han. Så även igår. Väl inne i boxen så kissade han, men oron fanns kvar. Han skrapade i boxen, vandrade oroligt runt utan att bajsa så Lina tog ut honom igen i mörkret på en skrittur barbacka. Länge var dom borta, men inget bajs. En liten prutt var det enda som kom! Hela kvällen fortsatte på samma sätt och jag började bli orolig på riktigt. Jisus vad han stökade runt, men till sist blev det fart på magen och i morse var Simon precis som vanligt tack och lov. Kolik är verkligen INTE roligt. En häst kan inte kräkas så tarmarna måste fungera åt andra hållet. Kolik kan övergå i tarmvred och då är det kört. Det är bara att vandra på så snart misstänke om kolik finns. Som sagt, alltid är det något som händer!!!!!

 

                                        Burr………

                         Is i skägget!

                         Fina Menja & Fina Lina!

 

Simon fick följa med Menja ut pÃ¥ träningsrunda idag. Menja kämpade pÃ¥ med trimning av tävlingsformen medans Simon joggade lite lätt bredvid. Det kändes som om han trivdes bra med den arbetsfördelningen!   Mitt “lilla” lakritstroll

// Susanne

                                   Busan börjar bli stor tjej nu…..

Snart fyller lilla Busan 9 mÃ¥nader och det märks tydligt att hon börjar bli “vuxen” katt. Jag har nog tyckt under ett par dagars tid nu att hon betätt sig annorlunda och nu vet jag varför!!!! Könsmogen….. SÃ¥ P-piller ska hämtas idag och hon har tillfälligt utegÃ¥ngsförbud. Lina har nämligen övertalat mig till att en kull med kattungar ska vi ha innan Busan steriliseras, sÃ¥ i höst kära vänner kommer huset att vara fullt med ett gäng sötnosar. Beställningar mottages

Tänk er vilka charmtroll……

                                        Hon är lite sur just nu när hon inte får gå ut och fria!

// Susanne

Vilken dag………..

Vilken härlig dag det varit idag. Det doftade ljuvliga vårliknande dofter och takdropp överallt där solen kom åt. Det spelar ingen roll att jag vet att det är för tidigt, att det är falsk alarm. Det är lika härligt ändå!

Titta och njut……..

 

…… Är det inte vackert sÃ¥ säg!

// Susanne

Grötfrukost…….

Idag blev det ändring i de invanda frukostrutinerna. Den älskade yogurten blev utbytt mot havregrynsgröt, fiberhavregryn till och med. Till det ett halvt grovrivet äpple, kanel och mjölk. Den färskpressade juicen och det livsviktiga morgonkaffet byter jag ALDRIG ut………

De kokta äggen och den tänkta smörgåsen får bli mitt mellanmål senare under dagen, för oj vad mätt jag blev av en tallrik gröt

Önskar er alla en underbar tisdsag!

// Susanne

Min familj!

Hej igen! Senast fick ni ju veta lite mer om mig och mina funderingar kring namnet Ärtan, nu tänkte jag berätta lite om min familj. Jag föddes sommaren 2004 här pÃ¥ smÃ¥rsgÃ¥rden, jag minns inte sÃ¥ mycket förutom att de var ett himla jobb att försöka stÃ¥ pÃ¥ alla fyra benen. Det är inte sÃ¥ lätt som ni kanske tror, men jag har hört att smÃ¥ människor, alltsÃ¥ bebisar inte börjar gÃ¥ förens dom är nÃ¥gra mÃ¥nader ibland till och med ett Ã¥r! Hur gÃ¥r de ihop undrar jag, dom har bara tvÃ¥ ben att stÃ¥ pÃ¥ jag har fyra, de borde vara lättare för dom, snacka om “sen”utveckling. Hur som helst, pappa heter Kofri Frá Morastödum och är svart och vit som en riktig indianhäst, människorna kallar de för skäck av nÃ¥n konstig anledning som jag inte riktigt förstÃ¥r ungefär som mitt smeknamn, Ärtan. Han har tydlligen vunnit massa sÃ¥nna där tävlingar som jag ocksÃ¥ ska pÃ¥ snart. Min pappa har ocksÃ¥ bott här men flyttade för ett par Ã¥r sen. Här har ni lite bilder pÃ¥ han

 

Min mamma heter Sunna frá Glaesibae och har också bott här på gården, dom säger att vi är väldigt lika men jag vet inte riktigt jag. Hon är har också vunnit mycket tävlingar så min mamma och pappa har mycket de gemensamt! De är nog de endå, för inte är dom lika inte, min mamma Sunna är som jag fux med vita tecken och blond imanen. Tur att man har något att skylla på när man inte förstår vad matte menar, matte är också blond så hon fattar heller inte alltid vad Jag menar. Vi är rätt lika matte och jag :)  Här är bilder på min mamma!

 

Sen under sommaren 2007 träffade jag min första pojkvän, han heter Hrimnir från Ödmården och sommaren där på fick jag ett litet föl, en son blev det och han heter Stefnir. Det var super skönt att vara med föl för jag fick gå och äta huuuuur mycket mat jag ville och inge protesterade på att jag var för tjock, nu mera är de bara träning hit och dit. Men snart har jag hört att de är min käre sons tid att börja sitt liv med massa träning och grejer, dom säger att han är lik mig, lika ärtig. Där kom det igen Ärtig, vad ska det betyda, går de i släkten eller?! Jaa men som sagt de kan ju inte vara nåt negativt så han ska bara vara glad för att är lik mig Här ska ni få se på Snygga Hrimnir och min sonen Stefnir!

                        Snygg va

 

 Här är Stefnir som liten

  

Den här sista bilden är på mig och min halvbror som bor här på gården, han kallas för wille. Dom kallar oss också för lika, alla fall i huvudet, men jag vet inte jag tycker alla fall jag är snyggare!

Hoppas ni hängde med på allting, hörs snart igen!

//Menja

 

 

 

                                                                                                       

                                                  Tänkvärt…………

Det var en gång en bonde som hade en gammal mulåsna. En dag ramlade åsnan olyckligtvis ner i en brunn. Bonden blev ledsen, för han älskade den gamla åsnan. Men efter att noggrant ha undersökt möjligheterna att rädda åsnan ur den femton meter djupa brunnen, förstod han att det skulle bli omöjligt. Hon satt fast där nere på botten av brunnen.

Trots att han avskydde att behöva gör det, insåg han att det barmhärtigaste han kunde göra var att fylla brunnen med jord och begrava åsnan där hon stod. Det skulle förhoppningsvis bespara henne mycket lidande.

Han bad nÃ¥gra vänner om hjälp, och tillsammans började de kasta ner ett spadtag jord Ã¥t gÃ¥ngen. När den gamla Ã¥snan kände den första jordhögen träffa ryggen blev hon förfärad. “Varför händer alla dessa hemska saker just mig?” Först ramlar jag ner i brunnen, och ingen kommer för att hjälpa mig. Nu försöker de glömma mig, genom att begrava mig här. Jag skulle ha försÃ¥tt att mitt liv skulle sluta pÃ¥ detta ömkansvärda sätt, Aldrig har det hänt nÃ¥got bra i vÃ¥r familj, Pappa Ã¥sna blev aldrig nÃ¥got att räkna med. Mamma Ã¥sna gick pÃ¥ lugnande medel. Broder Ã¥sna var den fulaste i sitt gäng. Varför, varför mÃ¥ste detta hända?

Men medan åsnan stod där på botten av brunnen och tyckte synd om sig själv, fick hon plötsligt en lysande idé. Istället för att stå där och låta jorden begrava henne, skulle hon i varje fall kämpa under sina sista timmar. Hon bestämde att varje gång jorden träffade ryggen, skulle hon skaka av den och kliva uppåt, skaka av den och kliva uppåt, skaka av den och kliva uppåt.

Så hon började göra detta. Oavsett hur trött hon var eller hur smärtsamt det var så fortsatte hon oförtrutet att skaka av och kliva uppåt, skaka av, och kliva uppåt. Hon tvingade sig själv att vägra ge upp.

Tre timmar senare kunde åsnan triumferande ta klivet över brunns kanten och ställa sig på säker mark igen.

Samma jord som skulle begrava henne, räddade istället hennes liv. Allt tack vare hennes sätt att hantera sin svåra situation.

 

Livet kommer att skyffla mycket smuts över dig.

Då gäller det att ta sig ur brunnen genom att skaka av sig det som faller på dig

och ta ett steg uppåt

Alla våra bekymmer är samtidigt en möjlighet att växa som människa genom att ta ny sats

Vi kan ta oss upp ur de djupaste brunnar om vi bestämmer oss för att aldrig ge upp

Skaka av dig smutsen….och gÃ¥ vidare!

 

// Susanne

                                             Tulpanens historia……

 

Intressant läsning och tänk vad en vacker blomma kan ställa till med

// Susanne