Ska det krÃ¥ngla sÃ¥ ska det………..

Hej pÃ¥ er! Hoppas att ni klarat er frÃ¥n Rysskylan som tydligen är pÃ¥ väg in över Sverige. Här har vi strax under tio minus, rätt sÃ¥ normalt för Ã¥rstiden, men ryktet säger att extrem kyla är pÃ¥ gÃ¥ng!!!! Hoppas att ryktet är falskt och att Ryssen väljer en annan väg. Det skulle vara sÃ¥ typiskt att kylan slÃ¥r till precis när ridskolan kör igÃ¥ng nästa vecka. Lite som ett hÃ¥n faktiskt. So far en snäll och mild vinter men när alla aktiviteter börjar dÃ¥ minsann blir det kallt………… Men som vanligt sÃ¥ är det bara att leva pÃ¥ hoppet. Börjar bli bra pÃ¥ det nu känns det som!

Det har varit lite mycket nu under de sista veckorna, saker som jag tyvärr inte kan gÃ¥ in pÃ¥ just nu, men jag lovar att jag kommer att berätta allt sÃ¥ fort jag inte är belagd med silvertejp över munnen. Mina läppar är förseglade…… Men vad jag kan berätta är att efter att ha klivit upp halvt mitt i natten/väldigt tidigt i morse för att köra Fifill ner till Rättvik och veterinären, ja även Lina och Joakim fick kliva upp i ottan sÃ¥ träffade jag en väldigt förvÃ¥nad veterinärassistent som sÃ¥g ut som ett levande frÃ¥getecken när jag sa att “Hästen stÃ¥r där bak i boxen” Jag och Lina var pÃ¥ väg därifrÃ¥n sÃ¥ att Lina inte skulle komma för sent till skolan och även hinna shoppa lite frukost pÃ¥ Statoil längs vägen. Hästen sa hon??????? Ja, sa jag, det var ju idag som Fifill skulle kastreras. Veterinären själv gav mig onsdagen 1:a februari som ny tid efter det misslyckade försöket förra veckan…. Men sa den stackars asssistenten, han är inte ens här idag!!!!!! Suck……. Ska det krÃ¥ngla sÃ¥ ska det! Herr veterinär hade glömt att skriva in tidsbokningen i deras kalender, sÃ¥ vad göra???? Jag sÃ¥g paniken i ögonen pÃ¥ assistenten och jag kände min irritation öka, men försökte att behÃ¥lla bÃ¥de lugnet och ett trevligt sätt, men lite giftig var jag nog! Stackars henne!!!!!!

 

Men det är ett bestyr att hinna med alla morgonsysslor ute pÃ¥ gÃ¥rden, skaffa lasthjälp och hinna lämna av en häst hos veterinären och senast vara vid Linas skola 08.20….. Inte nÃ¥gon jag vill göra varje morgon precis. Det börjar nästan kännas som om nÃ¥gon däruppe inte vill att Fifill ska bli kastrerad, ett hemligt budskap kanske, vem vet……

Hur som helst så är han kvar nere hos veterinären. Lite boxträning skadar inte och assistenten ringde för en stund sedan och sa att dom kastrerar honom imorgon förmiddag. Tredje gången gillt, och Fifill får stå kvar på kliniken över natten så jag ska åka ner med hö till honom lite senare idag!!! Kanske allt löser sig till slut, min plan var nämligen att få saker som kastrering avklarad  innan ridskolan kör igång igen nästa vecka då tiden inte riktigt räcker till för saker utöver de vanliga sysslorna. Men någon verkar vilja annorlunda

 Men nu håller jag alla tummar och tår för att jag imorgon eftermiddag får hämta hem en valack!

// Susanne

……..Hur jag mÃ¥r!

Säg inget, frÃ¥ga inte hur jag mÃ¥r för idag kan jag inte svara. Jag är totalt slut och känslomässigt tömt pÃ¥ allt vad känslor, intryck och reaktioner heter. Hela kroppen skakar och världen snurrar bara runt, runt! Saker som legat undangömda lÃ¥ngt in i själen har plockats fram pÃ¥ ett brutalt sätt och jag har ingen aning om hur jag ska hantera hela situationen förutom att försöka fortsätta vara stark…….

Men just nu känner jag mig allt annat än stark, jag har ingen ork kvar till det. Luften gick liksom ur totalt tidigare idag. Jag trodde att jag var väl förberedd, men det var bara en illusion insÃ¥g jag snabbt. Verkligheten är allt bra tuff och hÃ¥rd ibland……….. Och inte helt rättvis!!!

// Susanne

God morgon Stockholm…..

Burr…. 10 minus i Stockholm är inte att leka med. Undra hur kallt det är hemma pÃ¥ Blecket? Jätte kallt säkert! IgÃ¥r efter stallbesöket sÃ¥ Ã¥kte vi in till Söder och fikade hemma hos min kära bror och hans sambo. Vilken lägenhet, hur fin som helst. Efter fikat tog vi oss en liten promenad upp pÃ¥ Söderns höjder där utsikten var enorm. SmÃ¥ söta kullerstensgator kantade med mysiga fik och pubar. Fick nästan lite utomlandskänsla, ja förutom kylan dÃ¥ dom trängde in genom kläderna. Idag är bÃ¥de ullstrumpor och lÃ¥ngkalsonger pÃ¥. Dumt att chansa……..

Några bilder från igår!

Önskar alla en underbar måndag oavsett vart i världen ni än befinner er!

// Susanne

                                        Vilka minnen som väcks till liv…….

 

Hej! Idag har vi besökt platsen som var mitt andra hem under nästan hela min uppväxt, som Pia sa…. VÃ¥ran UngdomsgÃ¥rd a lá häst. Vilka minnen som väcktes till liv när jag sÃ¥g alla namnskyltar pÃ¥ hästarna som var med pÃ¥ den tiden. Min älsklingshäst hette Zysk och kom frÃ¥n Polen, 1965 var han född och sÃ¥ fin. Han var brun med svart man och svans. Ã… jag är fortfarande svag för bruna hästar, eldröda fuxar slÃ¥r förstÃ¥s allt

Tack Pia för att du tog mig med tillbaks till ungdomen
Ja…. Vi är sÃ¥ klart fortfarande unga

// Susanne

Jag som inte skulle handla……

….. Men sÃ¥ blev det visst inte

SÃ¥ det kan bli…..

// Susanne

Snart framme i Stockholm……

Jag har precis kommit pÃ¥ mig själv med att ha setat hela tÃ¥gresan och blippat pÃ¥ mobilen som en galning sÃ¥ att ögonen svider. Tänk hur vi blivit med dessa Iphone och Androida mobiler. Allt gÃ¥r att göra. Han bredvid mig sitter Ã¥ kollar pÃ¥ en film. Hon pÃ¥ andra sidan gÃ¥ngen spelar likt mig Wordfeud…….. Själv sÃ¥ har jag kollat runt lite pÃ¥ nätet, resor, expressen, vädret, facebook, wordfeud, försökt ladda ner musik för tydligen sÃ¥ gÃ¥r det inte att lyssna pÃ¥ lÃ¥tar frÃ¥n Spotify via bluetooth??? I alla fall sÃ¥ lyckas inte jag fÃ¥ ljudet därifrÃ¥n utan jag rÃ¥kade spela It will rain med Bruno Mars för alla i vagnen. Telefonen lÃ¥ste sig ocksÃ¥ sÃ¥ klart sÃ¥ det gick inte att stänga av heller…. Typiskt

TÃ¥get är tvÃ¥ vÃ¥ningar, har aldrig sett ett sÃ¥nt förut uppe i dalarna, bara i storstan…… Proppfullt med folk överallt är det ocksÃ¥ Ã¥ alla luktar INTE gott… Blää!!!

Hitta Vilse är med och rätt så passande omslag såg jag
Passerar Globen med buss 807 senare. Vilken flash back det kommer att bli att Ã¥ka tunnelbana till Gullmarsplan och sen bussen precis som i mitt förra liv………

// Susanne

Jippi……

Tänk att Takida ärar oss med ett besök och lyckliga jag har en biljett

Den hÃ¥ller jag hÃ¥rt i……. Natti Ã¥ sov sÃ¥ gott alla goa!!!

// Susanne

Rätt eller fel………

Det är svÃ¥rt att blogga, svÃ¥rt att vara tillräckligt intressant för läsarna hela tiden. Ibland fullkomligt sprutar idéerna om bra inlägg och ibland sÃ¥ är det total idétorka. SÃ¥ känner i alla fall jag det som har en Livsstilsblogg som handlar om mig, mitt liv, mina tankar osv. Jag vet inte hur ni andra som bloggar känner och kanske är det lättare om man bloggar om sitt yrke som tex inredare, mode, skönhet…… Här hos mig sÃ¥ gÃ¥r yrke och privatliv ihop. Att skriva om hästarna och gÃ¥rden är enkelt, det skulle jag kunna göra dagarna i ända, men det skulle nog bli lite trÃ¥kigt och enformigt inbillar jag mig. Det är mÃ¥ngfalden i en livsstilsblogg som fÃ¥ngar läsarens intresse! Har jag rätt eller fel där?!

Jag vet att mina läsare är allt från hästtokiga tjejer till kvinnor och män högt upp i åldrana som gillar livet på landet, men inte bara vill läsa om mina hästar, hundar och katter. Många vill läsa om vad som händer personen Susanne privat och det är här det svåra kommer in!!! Att lyckas vara personlig utan att bli för privat och framförallt tillräckligt intressant så att ni läsare stannar kvar här hos mig!  En blogg utan läsare är ingen blogg, då kan man lika gärna föra en privat dagbok. Djungeln av bloggar är enorm och jag blir alltid lika fascinerad över hur alla dessa mode & träningsbloggar med halvnakna unga tjejer får läsare. Det ligger kanske i tiden, vad vet jag här ute på landet i min lila röda stuga med vita knutar

Jag personligen saknar intressanta bloggar skrivna av män och kvinnor i min egen ålder, 40+ med andra ord! Starka personligheter som ger inspiration och delar med sig av livets prövningar. Livet är inte en ständig dans på rosor. Livet är fullt med prövningar av alla dess slag som vi måste klara av vare sig vi vill det eller ej! Att livet snabbt kan ändra sig är jag ett levande bevis för. Att från en dag till en annan förvandlas från en frisk stark person, odödlig i mina egna tankar till en person som vissa dagar tror att allt är kört, för det är så det har känts ibland. Nu är det bättre för jag har börjat acceptera att jag just nu inte klarar av lika mycket som förr. Jag har helt enkelt fått anpassa mig till vad kroppen länge har försökt tala om för mig. Att acceptera har varit det svåraste och jag är fortfarande inte helt bekväm känner jag!

 
                                        Simon & Rós in action………..

 

Jag är en känslomänniska som i mÃ¥ngt och mycket styrs av hur jag mÃ¥r och det kan skifta bra mÃ¥nga gÃ¥nger per dag. Ibland sÃ¥ hinner jag själv inte ens med i alla svängningar! Ena sekunden är livet pÃ¥ topp för att i nästa sekund vara totalt i botten. Men även alla dessa svängningar har jag börjat lära mig att leva med! Är sÃ¥ illa tvungen för det är svÃ¥rt att springa ifrÃ¥n sig själv, även om jag försökt mÃ¥nga gÃ¥nger kan jag lova Försök springa ifÃ¥n din egen skugga sÃ¥ fÃ¥r du se hur svÃ¥rt det är….. Den är alltid med dig!!! Jag hörde ett bra citat häromdagen ” Lär dig älska dig själv sÃ¥ finner du en livslÃ¥ng kärlek” Ligger mycket i det som jag grunnat pÃ¥ och hÃ¥ller med om! Sluta kämpa emot dig själv och dina känslor, acceptera dig själv som du är istället sÃ¥ blir livet sÃ¥ mycket enklare och roligare!

Hoppsan, nu skenade tankarna iväg igen från ämnet, men det är så jag är! Skriver det som fingrarna vill. Jag har rannsakat mig själv många gånger angående mitt bloggande och kommit fram till att jag dels skriver för att få ur mig tankar som ligger och gror, som en slags dagbok, dels så skriver jag för att försöka ge andra människor kraft och styrka att våga förverkliga sina drömmar. Jag vill även dela med mig av det underbara livet tillsammans med dessa fantastiska Islandshästar, hundar och katter. Att ge Livet på landet ett ansikte utanför storstans glamour och glitter. Allt kretsar inte runt Stureplan, det finns ett annat slags liv också, ett liv nära djur och natur som för mig är total livskvalité!!

 

// Susanne

Ett orginal……..

Zelda är INTE en vanlig katt, hon är Zelda, The queen of cats!

Hon är tio år nu, stor cool och väldigt hårig. Den mesta hårboll man kan tänka sig. Hon sitter kvar som en människa där man sätter henne och har ett minspel som ingen annan! Hon är även Busans stora idol

En riktig sköning det är vad hon är. 11 kg katt är inte att leka med utan kräver respekt. Det tycker Zelda när hon sakta skrider fram likt en drottning. En något oborstad drottning bör tilläggas, men full av charm

MÃ¥ gott!

// Susanne

                                        Titta vad jag hittade……..

Är man en hamster sÃ¥ är man! Snacka om att jag blev full i skratt tidigare idag när jag letade efter en sak som jag verkar ha förlagt pÃ¥ nÃ¥got riktigt bra ställe. Istället sÃ¥ fann jag denna sköna tingest! Min första mobil, Nokia sÃ¥ klart…. Ca lika stor och tung som en tegelsten
Den mÃ¥ste säkert vara närmare 20 Ã¥r och jag undrar fortfarande i mitt stilla sinne varför den lÃ¥g här i en lÃ¥da och inte var slängd??!! Att jag har svÃ¥rt för att kasta bort saker är vida känt, visste bara inte att det var sÃ¥ här illa………. Ler fortfarande, och vet ni!!!! Jag la tillbaks den i tryggt förvar i lÃ¥dan igen

Kan ju vara bra att ha förstÃ¥r ni……. Ha ha ha

// Susanne