Vilken kväll vi haft. God mat i trevligt sällskap som avslutades pÃ¥ rummet med enmansshow av Fredrik i egenskap av Eddie Meduza och skinnet……..Â
Behöver jag säga mer 
Det svänger ju katten………
fredrik rockar loss….. Nu skulle marie se attityden!!!
// Susanne
Â
Nu har Fredrik och jag varit hos kostymören Stefan och prövat vÃ¥ra läckra glittriga klänningar och stövlar. Är han inte läcker sÃ¥ säg……. Fredrik är Kayo, Peter är Blossom och jag Gladys. En syn för gudarna kan jag garantera. Peters klänning är sÃ¥ sÃ¥ urringad och sexig. Min klänning kort kort med sprund upp till troskanten sÃ¥ en möjlig troschock finns att vänta ;-). Vad gör vi bönder inte för de utsatta barnen i världen……….. Fortsättning följer……….
Kommentarer överflödiga
 
Sveriges nya Kayo i egen hög person!
Mina blivande glitter stövlar…….
// Susanne
Sitter för tredje veckan på raken åter på tåget på väg mot Stockholm. Tredje gången gillt kan man verkligen säga för nu på lördag klockan åtta smäller det. Jag, Peter och Fredrik ska bjuda er på glitter och glaumor till 300% i Dansfeber som sänds på TV4 i samarbete med Plan Sverige, så rösta, rösta, rösta och gärna på oss bönder förstås 
Alla pengar gÃ¥r som sagt till utsatta barn världen över och just nu är det Pakistan som stÃ¥r i fokus efter den fruktansvärda översvämningen befolkningen där drabbats av. Det är brist pÃ¥ rent vatten, mat, sjukvÃ¥rd och mediciner mm mm……. SÃ¥ gör som oss, hjälp till!!!
Det första som händer när jag kommer fram är att Ã¥ka iväg och pröva outfiten. Jag ler bara av att se synen av mig själv i fantasin. Efter prövningen av kläder bär det av mot balettakademin och hÃ¥rdträning. Det är nu det gäller. Nu eller aldrig……..
// Susanne
Â
Kliar du mig, sÃ¥ kliar jag dig tror jag att Vinda och Leira sa till varandra igÃ¥r kväll när dom nyfiket stod vid grinden i hagen och tittade pÃ¥ vad som hände ute pÃ¥ ridbanan. Titta och lära för att senare öva och praktisera………Â
När allt ute var klart för kvällen så var det bara att kasta sig på packningen. Har säkert med mig alldeles för mycket som vanligt, men det är hjul på väskan som tur är
Frågan är vad jag glömt!? Men som tur är så går det att handla det glömda i Stockholm
Â
Det är hÃ¥rda tag ………
Smart sätt att komunicera med varandra…… Klia där jag vill bli kliad!
Leira & Vinda passar bra in i de vackra höstfärgerna med sina lite ovanliga färger.
// Susanne
Tänk att det alltid ska köra ihop sig sÃ¥ fort man ska Ã¥ka iväg nÃ¥gonstans. Allt som inte brukar hända, händer…… Lagen om livets djävulskap kallas det! Ständig prövningar som förhoppningsvis stärker en i slutändan.
Lika bra att inte säga för mycket, men jag tror att jag har kommit ikapp min ursprungliga plan och nästan har läget under kontroll igen. Jag inbillar mig det i alla fall. En som inte bryr sig alls är livsnjutaren Zelda. Hon har legat hela dagen i soffan och lapat sol, och blev mycket förnärmad när jag tog ett race med dammsugaren genom huset. Mina kära föräldrar ska komma och bo här under helgen, det är höstmarknad i dagarna tre…. SÃ¥ lite rent och snyggt vill jag allt att det ska vara. Pila har börjat fälla päls, dax för den tjocka vinterpälsen att komma, sÃ¥ det blir hÃ¥r direkt överallt…. SÃ¥ är livet pÃ¥ landet med alla djur
Självklart när man redan är lite stressad sÃ¥ ska ett glas Ã¥ka i golvet inne i vardagsrummet och tusenmiljoner bitar for överallt, sÃ¥ det var bara fram med snabeldraken igen och sanera. Jag körde lite dans träning och glasen i vitrinskÃ¥pet gillade inte mina hopp tydligen. Betyder det kanske att jag är lite klumpig i hoppen….. Lite mjukare knän kanske! Ja, ja, en olycka händer sÃ¥ lättÂ
Nu blir det matlagning, ridskola, packa resväskan sen sängen. Imorgon bitti bär det Ã¥ter av till Stockholm och träning, träning inför Dansfeber pÃ¥ lördag. Jag ska pröva kläderna imorgon ocksÃ¥, spännande…………
Tre nätter på Sheraton blir härligt!
Ja, ja…. Jag lägger väl mig inne garderoben om du ska stöka omkring sÃ¥ mycket matte. Mycket mera lugn och ro här………
 
Stör mig inte i min skönhetssömn!
// Susanne
Erro frá Langholti född 1988 på gården Langholti / Island, kom till mig januari 1999, så snart har vi kämpat ihop i 11 år. Det har varit 11 år av mycket glädje, men även sorg!!
Erro är en mycket klok häst med stor intrigitet, ett riktigt charmtroll som gärna hittar pÃ¥ smÃ¥ bussträck sÃ¥ fort han fÃ¥r tillfälle. Jag kommer aldrig att glömma när han medodiskt knäppte upp täckesgjorden pÃ¥ en annan hästs täcke. Höll i spännet med munnen, backade och släppte gjorden som var av resÃ¥r, och självklart snärtade till den andra hästen i magen, som skrämd sprang iväg och undrade vem som “slog” honom i magen….. Erro dit igen och upprepade samma sak gÃ¥ng pÃ¥ gÃ¥ng.
Erro är hästen som jag nått de stora framgångarna med på tävlingsbanan. Vi har åkt land och rike runt och tävlat på elitnivå. Vi har under två år representerat Sverige i landslaget. I Danmark, Norge och Tyskland har vi varit och tävlat. Ibland så saknar jag den tiden väldigt mycket!!! Framförallt saknar jag stunderna ihop med min underbara häst. Han gjorde verkligen allt för mig när det gällde.
Erro är en häst med mycket vilja och framÃ¥tanda, inte alltid sÃ¥ lätt att rida, och det hände ibland när vi kom fram till tävlingsplatsen dagen före tävlingen och jag skulle träna lite pÃ¥ banan för att, dels visa honom banan och för att känna lite pÃ¥ dagsformen, sÃ¥ kunde han vara totalt hopplös, och bara springa pÃ¥ och inte alls lyssna pÃ¥ matte!!! Jag kan lova att det har varit mÃ¥nga sömnlösa nätter under tävlingssamanhang pga detta. Det är mÃ¥nga gÃ¥nger jag tänkt att, det här kommer ALDRIG att gÃ¥, lika bra att bara Ã¥ka hem igen…..
Se sÃ¥ fin han är…….
…… Men han har aldrig svikit mig när det väl gäller. SÃ¥ fort han hört musiken, sett flaggorna och hört pupliken, sÃ¥ har öronen Ã¥kt fram, huvudet rests av stolthet och det har alltid känts som om han tänker: “HÃ¥ll i dig däruppe, för nu kör vi” Min underbara, stolta lilla häst!!
Vi fick nÃ¥gra fina tävlingsÃ¥r tillsammans, sen dök olyckan upp. Det var sÃ¥ hemskt, jag kommer aldrig att glömma dessa hemska mÃ¥nader av förtvivlan och ovisshet. Kommer han att överleva……… Men han är en kämpe. Det har han bevisat mÃ¥nga gÃ¥nger om när veterinärerna velat ta bort honom. Hans blick som sa mig: “Jag är inte redo att lämna dig än matte! ” Jag fÃ¥r tÃ¥rar i ögonen nu med när jag skriver om detta.
Det var en helt vanlig sommardag, en vecka kvar till Svenska mästerskapen. Erro gick som vanligt ut i hagen på morgonen och blev inhämtad vid tvåtiden på eftermiddagen. Den eftermiddagen kom ingen Erro springande när jag visslade på honom. Det var helt tyst och stilla i hagen. Jag såg en grupp hästar stå helt stilla en bit in i hagen, det hela var så konstigt, ingen rörde sig ur fläcken trots flugor och broms. Dom knappt rörde på svansarna. Jag kände direkt att något inte stod rätt till.
När jag kom fram till hästarna som stod i en cirkel runtom en häst som låg tillsynes död i mitten höll mitt hjärta på att stanna. Det var Erro som låg där, han rörde inte ens på sig när jag kom. Svetten rann från honom, ögonen rullade runt av smärta, men vad hade hänt??!! Inga brutna ben, det såg jag direkt. Inget blod!! Jag ringde min veterinär, Bertil och redogjorde för vad jag såg. Försökte förklara situationen, helt hysterisk!!! Han förstod direkt att det var katastrofläge, då jag alltid brukar kunna hålla huvudet kallt i krislägen.
Bertil sa att jag måste försöka få upp Erro i stående läge för att på så sätt få en bättre bild av vad som kan ha hänt. Tänk er att behöva använda våld för att få sin älskade vän att ställa sig upp. Tårarna rann, och jag bönade och bad till Erro att hjälpa mig, och jag tror att han förstod att jag ville hjälpa honom, för med gemensamma krafter fick vi upp honom på benen. Fortfarande kunde jag inte se något sår, inget blod, men han kunde knappt stå på sina bakben. Ett tag trodde jag han fått någon slags förlamning i bakdelen.
Vid det laget hade jag fått hjälp av två tjejer, så vi började den för dagen långa vandringen tillbaks till stallet. Jag drog i fram, pratade och tröstade både mig själv, tjejerna och Erro. Tjejerna stöttade upp Erro på varsin sida i bak, så att han inte skulle ramla.
Väl hemma igen började jag undersöka Erro millimeter för millimeter, och när jag böjde mig ner och tittade under magen igen, hade tittat där mÃ¥nga gÃ¥nger, sÃ¥ sÃ¥g jag nÃ¥got konstigt precis framför skapet. Det droppade en gulaktig vätska och det sÃ¥g  extra veckigt ut vid skapet, som alltid är veckigt. Jag satte mig pÃ¥ huk och tog bägge händerna för att undersöka, och när jag särade pÃ¥ vecken sÃ¥ delade sig magen i tvÃ¥ deler….. Ca en dm lÃ¥ngt jack som inte hade nÃ¥gon botten. Jag fick upp hela min arm i sÃ¥ret… Men inget blod!! Veterinären kom och spolade rent, gav honom bÃ¥de smärtlindring och antibiotika. Han kunde inte hitta nÃ¥got främmande föremÃ¥l inne i sÃ¥ret, men sa att jag skulle hÃ¥lla koll för eventuell försämring. NÃ¥got vasst föremÃ¥l hade ju orsakat skadad, men vad?? Vi luskammade hela hagen, men kunde inte hitta nÃ¥gra konstigheter.
Erro svarade bra på medicinen, blev piggare igen, men sen, ca en vecka efter skadan blev han drastiskt sämre igen. Över 40gr i temp, vägrade äta, kunde inte gå igen. Jag ringde ner till ATG kliniken i Rättvik och fick komma direkt. Då en vecka efter olyckan gick det att känna något hårt längst upp, nästan uppe i bäckenet, som inte gick att få ut. Det som gällde då var att direkt åka akut till Ultuna djursjukhus i Uppsala, där dom både kan röntga, undersöka med ultraljud och operera.
Resan till Uppsala var hemsk….. Jag har aldrig haft sÃ¥dan Ã¥ngest i hela mitt liv, som jag hade dÃ¥. Kommer Erro att dö??!! Han opererades, och det var en 10 cm lÃ¥ng pinne, tjock som en tumme som satt fast högst uppe i bäckenet. Under operationen sÃ¥g de även att det var fullt med träflisor pÃ¥ olika ställen högt upp insida vänster lÃ¥r. Träflisor som de inte kunde ta ut pga att allmäntillstÃ¥ndet hos Erro var sÃ¥ dÃ¥ligt att hans hjärta inte orkade med narkosen. De var tvunga att avbryta operationen och väcka honom.
Erro hämtade sig förvånansvrt snabbt, och nytt försök att få ut träflisorna gjordes, men då hade de flyttat på sig, så det var jätte svårt att hitta dom igen. Några småbitar fick de ut, men många var fortfarande kvar. Nerver och blodkärl skadades under operationen, så han går fortfarande ojämt med bakbenen, men han lever!!!!!!
Det här hände sommaren 2001. Erro var en månad på Ultuna, och under de kommande två åren fick han ett flertal återfall, då han blev jätte dålig, vänster bakben svullnade upp och tillslut sprack det så att varet som rann ut ur såret fick med sig någon träflisa. Det blev många resor till Uppsala. I veterinärenas ögon var han utdömd flera gånger om, men inte i mina, och det är jag glad för nu. Under de sista åren har han varit frisk och piggare än någonsin. Tävlingsbanan har vi fått lämna, men han lever och förgyller allas vår tillvaro här på gården med sina små hyss som han hittar på med jämna mellanrum!!
Jag är stolt som fått äran att lära känna en häst som Erro!
// Susanne
Ps. Mina hästar är det bästa jag har förutom Joakim. Utan dom vet jag inte hur allt skulle gÃ¥, och sagan om Erro är värd att Ã¥terberättas gÃ¥ng pÃ¥ gÃ¥ng pÃ¥ gÃ¥ng……. Ds
Â
Jag säger bara fy, fy, fy vad kallt det blivit redan. Inte ett dugg roligt tycker en fryslort som mig. Men det bara att elda på i vedspisen, plocka fram mössa, vantar, raggsockor, långkalsonger och overall. Djuren har mer tur, dom har inbyggd isolering i pälsen. Hera tittade lite undrande på mig när jag låg i sängen och svor över alla minusgrader, hon gillar det här vädret. En positiv, eller två positiva saker är att knotten försvinner och hundarna är rena. Inga gytjebad i dikena nu när vi är ute och rider inte
Inget ont som inte har något gott med sig!
Ser att jag glömt ställa om klockan, men det är snart vintertid igen
Matte, det är skönt ute……
// Susanne
Vi Nordbor är så beroende av sol, ljus och värme under sommarhalvåret, för att orka med denna mörka tid som vi är inne i nu under vintern. Personligen så tycker jag att det är jätte jobbigt just nu. All ork och lust är som bortblåst. Jag försöker hela tiden ta tag i mig själv, och ge mig själv en spark i baken för att ta mig igenom ännu en vinter. Det är tufft vill jag lova!!
Vintern är fin, självklart är den det….. Men sÃ¥, sÃ¥ lÃ¥ng. Om ändÃ¥ vÃ¥ren kom ibörjan av mars istället för i slutet av april, som den oftast gör.
Ni tänker kanske, varför bor hon i Dalarna om hon inte gillar vintern??!! Svaret är enkelt, här är det i alla fall snö, inte regn, is eller lera. Måste jag välja, så väljer jag snö. Jag har bott större delen av mitt liv i Stockholm, och det råkalla fuktiga klimatet är värre än den torra kyla vi har här uppe i norr.
Men jag önskar jag var en björn, och kunde gå i ide. Tänk att vakna upp igen till våren när ljuset och värmen kommit åter till våra nordliga breddgrader!!
……. Men det är bara att bita ihop och kämpa vidare. Det hjälper inte att deppa ……
// Susanne
Hittade denna söta lite hÃ¥riga kompis med mÃ¥nga fötter utanför unghästarnas hage och önskade att jag ocksÃ¥ skulle ha tusen fötter att stÃ¥ pÃ¥. Ibland vet man ju inte riktigt vilken fot man ska stÃ¥ pÃ¥ när den mer ena märkliga sak händer efter den andra. Folk är allt lite lustiga mÃ¥ste jag säga……….
Jag kan snart skriva en bok om alla filurer som stryker runt här som äggsjuka hönor……… Men jag är inte intresserad, sÃ¥ det är bara att lägga ner direkt förstÃ¥r ni…..
Klart slut från mig!!
// Susanne
// Susanne
Är en Stockholmstjej som 1997 bytte storstadslivet mot livet på landet. Bokstavligen sadlade om från att ha arbetat med försäljning & marknadsföring till Hästbonde som driver Smårsgårdens Islandshästar. Du får följa med mig på livets snåriga stig där skratt & tårar blandas med arbete & spännande upptåg! Jag garanterar mycket skit under naglarna, slit till in på småtimmarna men också Askungen på bal. Välkommen till min blogg!
Dela
