Vem är hon egentligen?

Jag är född och uppvuxen i Haninge, söder om Stockholm. En helt vanlig tjej som är född “häst tokig”. När alla andra smÃ¥ flickor lekte med barbie dockor, sÃ¥ sprang jag omkring ute och lekte häst, tillverkade hästar av kottar som jag sedan byggde ett litet stall Ã¥t inne pÃ¥ mitt rum. Det var tom hästar pÃ¥ tapeterna

Hästar har alltid funnits med som en viktig del av mitt liv, men det var för snart 12 år sedan, dec -97 som hästar blev en heltids sysselsättning, mitt arbete!

I Stockholm bodde jag och Joakim, min nu 18-Ã¥riga son i en helt vanlig lägenhet, jag arbetade med försäljning, kundvÃ¥rd, marknadsföring mm pÃ¥ ett Call center. Det var ett väldigt varierande arbete, där ingen dag var den andra lik. Det mest annorlunda uppdraget min chef Olle skickade iväg mig pÃ¥ var att ihop med Babsan, han med rosa hÃ¥r,  stÃ¥ pÃ¥ Ã…hlens city och demonstrera Slank & Cellulit creme….. Herre gud vad karlarna handlade creme Ã¥t sina fruar!!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Skilda världar……..

Unghästar födda här på Smårsgården.

 

Sagt och gjort:

17:dec 1997 gick flyttlasset från Kulfångsgatan/Haninge upp till Blecket/Rättvik.

Feg har jag aldrig varit, så idéen om att sadla om till Hästbonde var inte så svårt. Självklart har jag ställt mig frågan flera gånger: Vad har jag gjort!!?? Men nu står jag här 12 år senare och kan konstatera, att det gick riktigt bra!

Jag älskar mitt liv, mina hästar och min gård, och jag ångrar inte för en dag att jag flydde storstan för Livet på landet, som för mig är Livskvalitet.

Blandade bilder från gården.

 

Det gäller att våga!!  Att tro på sig själv!!  Det har jag gjort!!

Livet pÃ¥ landet…..

Dagar som denna, då solen strålar från en klarblå himmel, och naturen skiftar i olika färger, då är man glad att man har förmånet att få arbeta utomhus!

Jag tror att både hästarna och hundarna känner av när vi människor sprudlar av liv, man riktigt känner hur det spritter av liv i dom.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 Rós, jag och hundarna tar ett litet avsvalkande höst dopp.

Ann margret och Komma ville inte bada, vilka badkrukor

Namnet på vägen ner till sjön.

Efter denna härliga ridtur hann jag även rida en unghäst som är här på inridning. Von heter hon. Det är så fascinerande med unghästar, att se hur fort de lär sig saker och ting.

Efter det kom Frida och Góa för en genomkörare på ridbanan. Vi har inte träffats på ett tag, så även där var det roligt att se vilka framsteg som skett.

 http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.12279600

 

Elva kaffe

Kaffe rasten slut för denna gång! Har varit ute på förmiddagen och tränat ett par hästar i det vackra oktober vädret.

 

Dax för lite mera ridning, innan förberedelserna inför kvällens ridskola börjar. Får även hit en privatelev kl 15.30 som kommer ca en gång i veckan för lektion.  Frida heter hon, och hennes häst heter Goá.

Jag och Rós på knektplatsen i Rättvik.

Simon och jag i tävlingform.

Njut av dagen!// Susanne

 

Skrivet av Susanne 5 oktober 2009 klockan 11:57

http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.12273465

Häromdagen när jag och min vän Ann margret var ute pÃ¥ en härlig ridtur i det vackra höstvädret, sÃ¥ red vi förbi en Ã¥ker, och där alldeles ensam stod denna vackra, stolta solros…..

Vi började prata om livet i allmänhet, och om hur viktigt det är att hÃ¥lla sig till det sk “normala”. 

Men vad är egentligen normalt??!!  Jag är nog en sådan person som aldrig varit rädd för att gå mot strömmen, att våga göra det man verkligen vill göra, oavsett vad omgivningen tycker.

Det har inte alltid varit lätt, kan jag lova, men väldigt, väldigt givande och lärorikt!

Ensam är stark

Höstskog

Själsrening

SÃ¥ vackert

Att våga är att förlora fotfästet för en stund, att inte våga är att förlora sig själv!!
// Susanne

Skrivet av Susanne 2 oktober 2009 klockan 13:24

http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.12217067